Inlägg av Antoni Lacinai

Vadå, kan du inte informera om du inte är chef? Jag tycker det. I alla fall om vi pratar god kommunikation, och jag ska förklara varför.

Från mitt senaste Tankefrö: ”…När en av kunderna undrade när han kunde få sina varor svarade jag att det helt berodde på de på lagret och att de just nu var som ”yra höns”, vilket gjorde att jag inte kunde garantera något. Kunden gick och jag hade nog inte tänkt mer på det om inte den äldre…

Jag har äran av att vara gästkrönikör på Eventeffect och utvecklar mina tankar om tråkiga informationsmöten som mest kostar pengar.

I  vintras blev jag kontaktad av en kvinna som jobbade med casting av programledare på TV. Hon undrade om jag kunde vara intresserad av att bli en av de nya programledarna för Lyxfällan? Jag svarade omgående ”Självklart!” Det lät ju sk-tkul!

Trött på dåliga möten? Vill du bli bättre på att leda riktigt bra möten? Har du inte tid att åka iväg till en kursgård utan vill ta det i egen takt? E-kursen Diplomerad Mötesledare är till för dig och dina kollegor som i tjänsten leder olika möten och vill veta hur man gör. Just nu: 60%…

Nu släpper jag och två superkompetenta medförfattare boken som gör dig till en bättre mötesledare. Vi förklarar dessutom varför titeln är fel…

Du ska ha en konferens och du har bokat ett rum för mötet på en anläggning utanför stan. Din tanke var att ha en informell stämning men när du kommer in i rummet är det ett klassisk styrelsebord i mitten med hårda stolar runtom…

I vår familj är min fru alphahonan, den som står högst i rang. Ja i alla fall om du skulle fråga vår hund Våfflan*. Det kan bero på många saker, t.ex. att hon spenderade mycket tid med Våfflan som valp, men en av de viktigaste enligt mig är att hon praktiserar det jag härmed döper…

Att involvera mer än du informerar Att inse att allt med dig kommunicerar Att inte backa när det blåser, utan att finnas där för alla. Detta är några nycklar i ett kommunikativt ledarskap. Jag minns när jag jobbade på Ericsson och vi gick från stor framtidstro till katastrofläge på bara några veckor…

Jag satt bakom skrivbordet på mitt kontor i Kista i slutet på 90-talet, nyanställd på Ericsson, och jag hade blandade känslor. Å ena sidan var jag stolt över att blivit rekryterad till ett så fint företag. Å andra sidan hade jag mindervärdeskomplex.